Hjärnan arbetar

Till hjärnan kommernervsignaler från ögat.

Vid ingången finns en station som växlar in signaler direkt till minne, till omedvetna reaktioner, men det allra mesta till medvetandet som sorterar, sätter samman, förstår och upplever.

Ibland förstår man inte eller förstår

fel. Då får man rätta till det genom att skaffa sig mer information. Det gör man genom att ta en extra titt eller genom att koppla till andra sinnen.

man t ex ser en brun klump så tror man kanske först att det är en råtta och blir rädd eller så luktar det illa och man förstår att det är hundbajs eller man ser efter noga och känner igen sin gamla tumvante som man tappade i fjol.

Viljan och vanor kan bestämma vad man ser. Man kan förstås blunda eller titta åt ett annat håll.

Ser man på ett torg fulltmed människor så kan man bestämma sig för att se alla med gröna mössor, utländska bilar, dem som man känner sedan förut, åt vilket håll de flesta går eller snygga killar.
Annat ser man inte alls, trots att ögonen har sett t ex färg på hus, hur många lyktstolpar där finns eller tanter med matkassar.

Man kan bli lika trött av att tänka som att springa uppför trappor.
Det är jobbigt för hjärnan att definiera och sortera sådant somden inte känner igen.
är man vältränad går det förstås lättare.

Man tränar öga och hjärna genom att titta på många olika sätt och saker.
Att måla, teckna och forma föremål kan vara bra hjärngymnastik.

Attbry sig är bra för känslan
att leka är bra för fantasin
att målaär bra för färgsinnet
att diskutera är bra för tanken och formuleringen.

Att träffa bollen och få den dit man vill är väldigt svårt första gången man försöker spela pingpong. Man känner sig mycket klumpig och tafatt. Efterhand går det bättre. Det är ögat som tränas att läsa av skruv, hastighet, läge och skickar signaler till muskler och hand att hålla fram racketen på rätt sätt. Det går så fort att hjärnan egentligen inte hinner vara med. Den får ägna sig åt att fundera ut vart bollen ska gå i förhållande till motspelaren. (Hjärnan delegerar en del av sitt arbete åt öga och andra sinnen.)
Det är bekvämare att

göra så.

Det tar tid för nervsystemet att sända signaler.

Det tar ungefär en halv sekund för hjärnan att få reda på att ett finger håller på att bränna sig och minst lika lång tid för hjärnan att tänka efter och skicka signaler till musklerna att ta bort fingret. Då är det skönt att ha reflexer som drar bort fingret långt innan hjärnan fått veta det (ändå bättre om man vore dinosaurie och blev biten i svansen 20 meter bak).